När det inte blir som man har tänkt sig

Fredagens färdväg: Hudiksvall-Strömsbruk-Harmånger-Jättendal-Gnarp-Sörfjärden-Norrfjärden-Ragnvaldsnäs-Galtström-Njurunda-Kvissleby-Svartvik-Stockvik-Bredsand-Sundsvall

Lördagens färdväg: Sundsvall-Timrå-Stavreviken-Härnösand-Älandsbro-Utansjö-Nora-Docksta

Söndagens färdväg: Docksta-Östmarkum-Skule-Bjästa-Bergom-Domsjö-Örnsköldsvik

Här har dagarna rullat på och det har varit lite snålt med inlägg som ni säkert märkt. Här kommer äntligen en sammanfattning av de senaste dagarnas cykling.

Midsommarafton startade jag i Hudiksvall ungefär vid tiotiden. Var väldigt sugen på lite bastande innan avfärd så efter frukost gick jag med bestämda steg bort mot bastun för att mjuka upp musklerna. Till min besvikelse var bastun inte på, men det blev en varm dusch iallafall, vilket är nog så skönt när man som långfärdscyklist för det mesta är svettig och luktar illa. Hade hoppats på att hinna fram till Örnsköldsvik den dagen för att fira midsommar med Malin men midsommarafton spenderades istället till största delen på cykeln. Trots att jag mestadels färdades fram på landsbygden märktes det att det var midsommar. Folk stod med huvudena ner bland blommorna som ramade in landsvägarna jag for fram på. Fram på kvällen kunde jag på håll höra en och annan snappsvisa och i några trädgårdar var det krocketturnering på gång. För min del blev det inte så mycket firande vilket jag egentligen inte hade så mycket emot. Jag fick iallafall köpt mig lite jordgubbar som jag satt och mumsade i mig när benen behövde vila.

Den första biten mot Strömsbruk var det ordentligt blåsigt och det tog längre tid än vanligt att få igång benen. Jag stannade därför strax efter Strömsbruk, vid en jättemysig sjö, för en tidig lunch. När jag skulle sätta mig på cykeln igen kom en familj gåendes förbi och mannen i sällskapet frågade på knagglig engelska varifrån jag kom. Jag förstod direkt att han också var svensk och svarade därför på svenska, vilket gjorde honom oerhört chockad och han utbrast”Jag trodde bara att det var utlänningar som höll på med att cykla så långt”. En väldigt märklig kommentar och jag funderade lite på det han sa och kunde inte annat än dra på smilbanden när jag kämpade på i blåsten.

Efter lunch tog jag mig till Jättendal och där dök cykelspårets skyltar upp vilka jag dumt nog valde att inte följa eftersom jag trodde att det skulle innebära en alltför stor omväg. Så istället för att svänga österut fortsatte jag norrut rakt upp mot Gnarp, vilket jag inte skulle ha gjort. Vägen jag möttes av var på vissa sträckor inte ens cykelbar vilket gjorde att jag fick gå en hel del. När jag väl kom fram till Gnarp bestämde jag mig för att följa cykelspåret fullt ut och fick därför köra en mil österut mot Sörfjärden för att därefter kunna ansluta till cykelspåret. Det var inget jag ångrade för det var en fin sträcka jag färdades på mot Sundsvall, mycket backar men när jag väl hade kämpat mig upp för en brant backe fick jag min belöning i form av fin utsikt över landskapet med berg i fjärran och sjöar lite här och där.

På grund av den relativt kuperade terrängen nådde jag inte Sundsvall förrän sen kväll. Stannade för natten vid en camping som låg precis bredvid cykelbanan, ovanligt lugn för att vara midsommarafton men uppskattades väldigt mycket eftersom jag var rätt trött efter dagens långa cykelpass.

Hade bestämt mig för att ta sovmorgon på lördagen vilket jag också gjorde, målet för dagen var Docksta för att inte ha allt för många mil kvar till Örnsköldsvik på söndagen. Cykelspåret var tydligt markerat från Sundsvall och vidare mot Timrå. Det var mycket uppför och som om inte det var nog hann jag inte cykla länge innan regnet började vräka ner. Efter en kort stund blev det dock uppehåll igen för att en kort stund senare vräka ner igen och så höll det på i stort sett fram tills på kvällen. trots riktigt jobbigt cykelväder fortsatte Norrland att leverera vacker natur vilket gjorde att motivationen kunde hållas uppe någorlunda.

Efter Stavreviken var den värsta sträckan avklarad, därefter planade terrängen ut och solen började visa sig vilket gjorde kvällen till en behaglig cykelupplevelse. Det blev sen cykling då jag verkligen ville försöka ta mig till Docksta och eftersom vädret blev så bra tänkte jag att det var lika bra att utnyttja det. Sent på kvällen gled jag över Höga Kusten bron, det var en mäktig känsla att se Ångermanlandälven precis under sig och se de skogsbeklädda bergen resa sig runt omkring. Trots att jag var rätt trött vid det laget gjorde den vackra naturen att jag fick nya krafter och efter ett tag var det som om benen gick av sig själv. Campingen hade givetvis hunnit stänga eftersom jag kom dit väldigt sent men jag kunde ändå smyga in och sätta upp mitt tält, hann inte mer än att krypa ner i sovsäcken så hade jag somnat.

Under flera dagar hade jag funderat på att avbryta min resa i Örnsköldsvik och när jag vaknade på söndagmorgon var jag övertygad om att det var rätt beslut. Kände mig väldigt sliten och seg i kroppen när jag startade från Docksta så det var ren vilja som tog mig de sista milen till Örnsköldsvik. Att jag inte hade så många mil kvar var tur för det var jobbig terräng att cykla i och största delen av dagen öste regnet ner och piskade mig i ansiktet. Fick till och med gå uppför vissa backar så det tog tid innan jag slutligen på eftermiddagen rullade in i Örnsköldsvik där jag mötte upp Malin som jag hade bestämt mig för att stanna hos några dagar.

Även om jag sedan flera dagar tillbaka hade haft tankar om att avbryta kändes det ändå trist att ”bara” ha fått se halva Sverige och troligtvis missat de finaste delarna. Men det ska vara kul att cykla och större delen av tiden har det inte varit det och därför var jag ganska nöjd med mitt beslut. Dessutom har det varit jobbigt att vara ensam vilket jag inte trodde att det skulle vara. Men efter att ha cyklat i Europa kan jag konstatera att Sverige är kämpigare att cykla i, både när det gäller terrängen men också att det är så stora avstånd mellan byar och städer vilket gör att man vissa dagar inte stöter på en enda människa.

Det finns ju dessutom fler möjligheter att utforska de norra delarna av Sverige och på ett eller annat sätt kanske jag tar mig till Treriksröset en annan gång. Även om jag inte gillar att avbryta saker jag ger mig in på känns det ändå bra att få avsluta resan efter att ha fått se Höga Kusten som verkligen är förtrollande fint, dessutom en väldigt stor kontrast till Smygehuk där jag startade för ungefär två veckor sedan.