Efterlängtat sällskap

Lördagens färdväg: Vimmerby-Djursdala-Horn-Hycklinge-Åtvidaberg-Söderköping

Söndagens färdväg: Söderköping-Snöveltorp-Norrköping-Rejmyre-Simonstorp-Katrineholm

Dagens färdväg: Katrineholm-Eskilstuna

Nu var det några dagar sedan sist. Är nu i Eskilstuna och de senaste dagarna har bjudit på strålande sol och cykling på småvägar genom mindre samhällen. Till skillnad från i Småland ligger samhällena tätare här vilket är roligare eftersom det gör omgivningen lite mer varierad.

Kroppen börjar dessutom vänja sig vid att tillbringa dagarna på cykeln och benen känns inte lika sega som i början av resan.

Det är sällan jag träffar på något folk eftersom jag mestadels håller till på landsbygden. I lördags stötte jag dock på ett par pratglada gubbar, den första under en kaffepaus i Åtvidaberg. Hade precis slagit mig ner utanför macken när jag såg i ögonvrån hur någon närmade sig. Det visade sig vara en glad pensionär som tittade fundersamt på min packning och undrade hur jag orkar dra runt på så mycket packning. Efter att ha gått igenom min resplan började han nöjt berätta om sitt stora intresse för hobbie-radio och helikoptrar (han hade enligt honom själv byggt en).

Pigg och fräsch av kaffet bar det av i full fart till Söderköping. Insåg rätt snabbt att ett besök på glassrestaurangen skulle bli svårt innan stängning. Det kändes mer viktigt att hitta någon camping att sova på. När jag hade nått campingen hann jag knappt närma mig receptionen förrän, vad som måste vara Söderköpings original, närmade sig. Friluftsklädd, Arla-keps, sandaler och vinröda tånaglar gled en man upp framför mig på sin cykel som var fullastad med pantburkar. Det visade sig att han kände ägaren till campingen och insisterade därför på att det inte var några problem att ta plats trots att receptionen var stängd. Det var startskottet på en tjugo minuters monolog där han pratade om allt och ingenting. Till sist gjorde jag det tydligt att jag måste hitta någonstans att sätta upp mitt tält på och då frågade han på sin gnälliga söderköpingsdialekt om jag inte ville ha en kram vilket jag bestämt avböjde. En härlig farbror med hur mycket energi som helst.

Eftersom det inte blev någon glass på lördagskvällen blev det min andra frukost på söndagen istället. Smultronstället hette restaurangen och jag kan verkligen rekommendera ett besök där. Otroligt gott var det men också väldigt mäktigt. Fick kämpa för att få ner det sista, att lämna kvar något var ju inte ett alternativ. Sockerhög och lite lätt illamående hoppade jag på cykeln och följde Göta kanal fram till Snövelstorp.

Fram till Norrköping var det lättcyklat men därefter började helvetet. För att undvika de stora vägarna blev det cykling på ensliga skogsstigar med mycket ojämnt underlag.

Sliten, seg och rätt trött på cykling överlag blev jag ikappcyklad av en annan långfärdscyklist, Claudia från Tyskland och en bit bakom henne även hennes sambo Boris. Det visade sig att de också skulle till Katrineholm och vi bestämde därför för att ha sällskap de sista fyra milen dit. Väl där åt vi kvällsmat tillsammans och tittade på fotboll. Som om inte det var trevligt nog blev jag dessutom bjuden på söndagswhiskey.

Har haft mina svackor och känt att det är betydligt mer ensamt att vara ute på vägarna här i Sverige än vad det är utomlands. Att äntligen få lite sällskap gav mig helt ny energi. Intressant också att höra om deras tidigare resor. Claudia var nämligen en van långfärdcyklist och hade bland annat varit i Chile. Boris däremot försökte fortfarande att uppskatta denna typ av semester även om varje dag var lite av en kamp att följa med i Claudias tempo.

De skulle vidare mot Stockholm och därför skiljdes våra vägar åt i morse vilket var väldigt tråkigt. Resterande del av dagen har känts rätt tung, mycket felcyklingar och en hjärna som inte varit helt med på noterna. Hoppas på att cykelpeppen återvänder till imorgon.